Minnesord över Bo Turemark

Minnesord över Bo.

MINNESORD

Bosse Turemark, Hunnebostrand, avled den 22 november, 84 år gammal. Bosse sörjs av hustrun Ulla, sönerna Anders och Hans, barnbarn, syskon, syskonbarn, övrig släkt och många vänner.

Bosse var född i Hunnebostrand, men kom tidigt till Göteborg, och fick jobb på handelshuset Elof Hansson. Där fick han ansvar för fartygstransporter över hela världen. Efter pensioneringen flyttade han med sin hustru Ulla tillbaka till barndomens Hunnebostrand.

Bosse var min bror – men vi träffades inte förrän jag var 20 år och han 35. Vår pappa var gift två gånger, och när det första äktenskapet slutade med skilsmässa bröts kontakten mellan far och son. Det var praxis på den tiden, men det satte sår i dem båda.

Jag kommer aldrig att glömma första gången vi träffades. Jag hade flyttat till Göteborg för att läsa på universitetet. En lördag tog jag mod till mig, for ut till Bosse och Ulla i deras radhus i Skogome, och ringde på. Bosse mötte mig med ett varmt leende och orden ”Dig har jag väntat på”. Där och då blev vi bröder på riktigt, och etablerade en varm och nära relation som varade livet ut. Våra familjer knöt vänskapsband, och vår pappa fick tillbaka sin äldste son.

Bosse var vänsäll och släktkär. Han ställde alltid upp. När bilen krånglade, när vi behövde flytthjälp, när vi behövde råd om bostäder och ekonomi. Det var fantastiskt för en oerfaren ung student att få en sån storebror. Och, längre fram, för mina söner att ha en sån farbror.

Några gånger hälsade jag på Bosse på jobbet. Där var det högt tempo. Fartyg som skulle lossas, tullpapper som skulle klareras, gods som skulle nå fram till andra sidan jorden. Telefoner ringde och telexmaskinen rasslade hela tiden. Han var som en jonglör vars bollar var lastfartyg ute på oceanerna. Arbete på kontoret på Första Långgatan avbröts regelbundet av långa resor, från Valparaiso till Singapore, Tripolis och Hong Kong.

Havet var Bosses stora intresse, både i yrkeslivet och på fritiden. På jobbet skeppade han gods till världens stora hamnar och på semestern seglade han med familjen längs Bohuskusten. Förebilden var hans morfar, som var skutskeppare i Hunnebostrand och seglade med gods på Nordsjön i alla väder.

Privat var Bosse lugn och eftertänksam, men provocerade gärna för att få i gång en diskussion. Mig lyckades han provocera nästan jämt, och vi hade många heta menings- utbyten. Längre fram i livet blev samtalen mindre eldfängda, och vi var båda övertygade om att det berodde på att den andre blivit förståndigare med åren.

Vi träffades ofta och vi resonerade om allt. När vi var ute och reste tillsammans blev det gott om tid för djupa samtal. Vi kuskade runt både i Tornedalen och på Sorrento- halvön, och Bosse hälsade gärna på hos Margareta och mig, vare sig vi bodde i Seattle eller i Stockholm.

Nu är Bosse borta. Han rycktes bort av covid-19-pandemin och vi hann inte ens säga farväl. Så mycket förblev oavslutat. Men jag är innerligt tacksam att jag fick ha min storebror i nästan 50 år.

Göran K. Hansson


Med stor saknad från hela styrelsen i

Sotenäs Personhistorika Förening

/ Barbro Marzelius Alm.

Ett stort tack till er som hedrat

Bo Turemarks minne

med en gåva till föreningen!